plötsligt var det inte samma säng, samma lägenhet
som två främlingar
vad ska händerna göra
kliar upp ett sår på tummen, du stoppar det
som du alltid har gjort
går in i det som varit, för kanske
kanske känns det bättre då
du ler, och du är så fruktansvärt vacker när du ler
gråter i varandras armar igen innan du, efter många försök
stänger igen min dörr och jag hör hur du halvspringer ner för trappan
i hallen du nyss lämnade bryter jag ihop
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar